Engineering and Technology, Environmental Engineering, Marine Engineering (including Ocean and River Engineering), Teknik, Naturresursteknik, Marinteknik (Här ingår: Havs- och vattendragsteknik), Civil Engineering, Infrastructure Engineering, Samhällsbyggnadsteknik, Infrastrukturteknik

I den här rapporten ges en sammanfattning av en del av resultaten och metoderna från projektet Klimatanpassning av väg och järnväg i strandnära områden. Projektet har finansierats av Trafikverket och syftar till att studera klimatrisker för kustnära vägar med avseende på översvämnings- och erosionsprocesser, samt hur den riskutsatta infrastrukturen kan skyddas genom hållbara och naturanpassade metoder. Inom projektet har modellverktyget RoadRAT utvecklats som uppskattar sannolikheten för att kustnära vägar påverkas av översvämning, våguppspolning och erosion i dagens och framtidens klimat. RoadRAT har applicerats på kustvägen längs med Skånes sydkust. En del av den studerade vägsträckan utgörs av riksväg 9, som av Trafikverket utpekats som en av kustprocesser riskutsatt väg. Sannolikheten för påverkan av kustprocesser beräknades både i dagens klimat och för år 2050, 2100 och 2150 med hänsyn till olika framtida havsnivåhöjningsprognoser kopplade till olika utsläppsscenarier. Resultaten visar att under nuvarande förhållanden är påverkan av kustprocesser begränsad till några hundra meter av vägen. Men i framtiden kommer flera kilometer av vägen att vara exponerad och den största påverkan väntas bero på kusterosion. Exponeringen väntas öka med tiden och är starkt beroende av utsläppen av växthusgaser och deras påverkan på havsnivån. År 2150 beräknas 47 km av den totalt 89 km långa vägsträckan att vara påverkad av en eller flera kustprocesser. 11 km av vägen beräknas att ligga under 100-årsnivån för vattenstånd och 9 km vara påverkad av 100-årsnivån av våguppspolning. 42 km av vägen beräknas antingen att vara borteroderad till följd av långsiktig erosion eller inom påverkanszonen för stormerosion med 100-års återkomsttid. Beräkningsexemplet ovan är baserat på det högsta utsläppsscenariot från IPCC, SSP-5-8.5, vilket Trafikverket utgår ifrån i sitt klimatanpassningsarbete avseende havsnivåhöjningar. Vid någon tidpunkt i framtiden kommer höjningen av havsnivån sannolikt att tvinga fram en omlokalisering av vägen. Analysen av olika utsläppsscenarier visar dock att det år då det inte längre är möjligt att skydda vägen är osäkert och beror på samhällets förmåga att begränsa vår klimatpåverkan. Men analysen visar också att redan i ett kortare tidsperspektiv, under de kommande decennierna, kommer åtgärder att behövas för att reducera risken för skador på vägen till följd av kusterosion. Kustskyddsåtgärder delas traditionellt in i hårda och mjuka skydd. Konstruktioner av sten och betong brukar klassificeras som hårda skydd medan lösningar med sand och vegetation betraktas som mjuka. På senare år har även naturbaserade skydd och hybridskydd (kombination av hårt och mjukt) blivit allt vanligare. Som en del i det här projektet har ett så kallat hybridkustskydd analyserats i en fallstudie. Skyddet består av en betongmur och stenskoning som kombinerats med en strandfodring för att skydda en väg i Faxe Ladeplads på Själlands ostkust. Genom mätningar och modellstudier har kustskyddet effektivitet, samt strandfodringens utveckling utvärderats. Under studieperioden drabbades Faxe Ladeplads av stormen Babet (20-21 oktober 2023) som ledde till skador på muren och uppspolning på vägen. Strandfodringen reducerade vågpåverkan under stormen, men stenskoningens dimensionering var otillräcklig för att skydda vägen från våguppspolning. Strandfodringen i kombination med de hårda konstruktionerna hade utformats på ett sätt som avviker från den naturliga strandlinjeformen. Redan före stormen hade hybridskyddet försvagats på grund av omfördelning av sanden längs med och ut från kusten. Lärdomar från Faxe Ladeplads-projektet som skulle kunna överföras till Sveriges sydkust är att strandfodringen skapat positiva effekter som rekreationsmöjligheter inom området och sandackumulation nedströms skyddet. Men strandfodringen form och storlek behöver anpassas efter kustens naturliga form – inte följa vägens läge. Kontinuerlig uppföljning och underhållsfodring är nödvändig för att säkerställa att den dimensionerade skyddsnivån upprätthålls längshela den fodrade sträckan.